Swedish and Danish/Evaluation/original.sv.txt

Helsingborgs historia sträcker sig tillbaka till vikingatiden. Dess viktiga plats där Öresund är som smalast har gett staden en strategisk position under lång tid. På medeltiden var staden och dess slott ett av Nordens mäktigaste fästen och därmed inblandat i mycket av den tidens maktspel. Under århundradena har Helsingborg varit skådeplats för flera politiska konflikter och stridigheter. De ständiga krigen har också gått hårt åt staden och dess bebyggelse. Sedan 1700-talet har dock staden levt en relativt fredlig tillvaro och på 1800-talet lyckades Helsingborg återhämta sig ordentligt genom att bli en av Sveriges snabbast växande städer som en viktig hamn- och industristad.

Ursprung och uppväxt.

Helsingborg är en av Nordens äldsta städer med rötter tillbaka till vikingatiden, kring 800-1000 e Kr. Dock var bebyggelsen vid denna tid mycket sparsam, då det istället var kring Råån som de viktigaste handelsplatserna låg. Länge stod Helsingborg i skuggan av byn Köpinge, belägen ungefär där Ramlösa nu ligger, vilken var traktens viktigaste handelsort. Flera vikingaflottor seglade genom sundet och för att skydda överfarten mellan Skåne och Själland vid Öresunds smalaste del byggdes en enkel fästning, förmodligen av palissader i trä, uppe på landborgen. Namnet Helsingborg kommer från ordet "helsing", vilket betyder hals och betecknar den smala passagen i norra Öresund där Helsingborg och Helsingör ligger. De som bodde här kallades "helsingar" och fästningen fick då namnet "helsingarnas borg", eller Helsingborg. 1070 omnämns staden av den tyske biskopen Adam av Bremen:

"Det finns en kort överfart vid det baltiska havet vid Helsingborg, på vilket ställe Själland kan ses från Skåne, ett vanligt tillhåll för vikingar."

Vattenlinjen låg vid denna tid ungefär där Kullagatan numera går och därför var befästningen belägen mycket närmre vattnet. Dess underhåll och förvaltning kan ha gett upphov till viss bebyggelse, men det skydd som fästningen erbjöd lockade troligen till sig fler bosättare. Man har vid utgrävningar funnit att här på 1000-talet låg hela tre kyrkor, först träkyrkor, men sedan ersatta med mer permanenta kyrkor i sandsten på 1100-talet. De tre kyrkorna var helgade åt S:t Clemens, S:t Petri och S:t Olai. Det äldsta beviset för att Helsingborg haft status av stad kommer från ett gåvobrev som den danske kungen Knut den Helige sände till Lunds domkyrka den 21 maj 1085. Detta datum räknas därför som stadens officiella födelsedatum.

På 1100-talet uppfördes en mer permanent befästning på landborgen. Denna bestod av ett runt kärntorn i sandsten och runt detta en oval ringmur, 180 meter lång och 150 meter bred. Murens porttorn vätte åt öster, medan det i väst låg en rundkyrka vid namn S:t Mikaels kapell inbyggd i muren. Ansträngningarna att stärka borgens försvar är ett tecken på Helsingborgs allt större betydelse. Under Helsingborgs slottslän lydde tre härader, vilket var mycket på den tiden, dessutom ökade de med tiden. Länsherren på Helsingborgs slott kontrollerade flera handelsvägar norrifrån och ansvarade för försvaret av Danmarks nordgräns mot Sverige. Den ökande sjöfarten i Öresund med allt fler handelsfartyg som lade till i staden var också av vikt. På 1200-talet började det därför uppstå en mer permanent bebyggelse på strandkanten nedanför landborgen, där det även uppfördes en enklare sandstenskyrka helgad åt Sankta Maria kyrka, Helsingborg.

Kronregalierna.

Kronregalierna, eller kronjuvelerna, har funnits i Towern sedan 1303, efter att ha stulits från Westminster Abbey. De flesta av dem ska ha återfunnits efter kort tid efter kröningen av Karl II av England, men allmänheten kunde få tillstånd att se dem genom att betala en avgift till väktaren. Detta slutade man med efter att Thomas Blood stulit regalierna efter att ha bundit och satt munkavle på väktaren. Regalierna blev därefter flyttade till Wakefield Tower där de fanns i omkring hundra år. Där skyddades de av beväpnade vakter. Under andra världskriget ska de ha blivit flyttade av säkerhetsskäl, och förvarats, tillsammans med Bank of Englands guldreserv, antingen i Sun Life Insurance Company i Montreal i Kanada, i Round Tower på Windsor Castle eller i Fort Knox i USA. Windsor är den troligaste platsen eftersom regalierna inte ska lämna riket. År 1967 flyttades de till Waterloo_Block_och_Jewel_House i Towern, där de fortfarande är. För många av Towern är det höjdpunkten att få se kronregalierna och det är ofta långa köer. För att hantera så många besökare, och samtidigt se till säkerheten, får besökarna stå på ett rullband som sakta kör förbi regalierna.

Fredriksberg (ibland kallat Säfsen, efter den ursprungliga finnbyn i Säfsbyn, turistanläggningen Säfsen Resort eller Säfsnäs) är en tätort i västra delen av Ludvika kommun, sydvästra Dalarnas län, Sverige. Fredriksberg är den 926:e största tätorten i Sverige och den fjärde största i Ludvika kommun. Folkmängden uppgick år 2005 till 717 personer. Fredriksberg, som ligger omkring 60 kilometer väster om Ludvika centralort, är befolkningsmässigt och ekonomiskt centrum för den västra delen av Ludvika kommun, och vissa delar av den kommunala administrationen finns på orten. Fredriksberg är avskilt beläget nära gränsen mellan Dalarna, Värmland och Västmanland, med de flesta större orter i regionen så som Borlänge, Karlstad, Örebro, Falun, Karlskoga och Mora på ett avstånd av 8-13 mil och de närmast belägna tätorterna Lesjöfors och Sunnansjö på ett avstånd av 3-4 mil. Fredriksberg grundades år 1729 som en bruksort, och järn- och skogsindustri har länge spelat stor roll för orten. Trakterna kring Fredriksberg är till stor del dominerade av vildmark och utländsk och inhemsk turism är idag den dominerande näringen i bygden, den största aktören är Säfsen Resort. Fredriksberg bär än idag på många spår från tyngre industriella epoker, vilket gör orten till ett populärt mål för "urban explorers".

Historik.

Trakterna kring Fredriksberg räknas som bebodda sedan 1600-talet. De första bosättarna var finska immigranter som bedrev svedjebruk, varför trakterna också kom att kallas finnmarker. Området kring Fredriksberg utgjorde ursprungligen den södra delen av Nås finnmark, och området räknas som en del av Västerdalarna (till skillnad från övriga Ludvika kommun, som räknas till Bergslagen).

Registrerat partnerskap eller registrerat parförhållande är den juridiska motsvarigheten till samkönade äktenskap, i de fall då lagstiftningen inte velat likställa dessa med äktenskap mellan man och kvinna. Registrerat parförhållande är den finländska termen. I Sverige används i allmänhet termen registrerat partnerskap om liknande lagar i andra länder. Under senmedeltiden i Frankrike kunde två personer av samma kön skriva ett kontrakt "Affrérement" (Broderskap fritt översatt). De gick till så att man skrev kontrakt med vittnen och en notarie. Där lovade man varandra att dela liv och tillgångar. Detta var gilltigt juridiskt. Kan ses som en tidig version av Registrerat partnerskap. Lagar om registrerat partnerskap som väsentligt motsvarar äktenskap har funnits mellan 1995 och 2009 i Sverige och finns i bland annat Finland, Danmark, Norge, Island, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Tyskland, Schweiz och de amerikanska delstaterna Vermont, New Jersey och Connecticut. Andorra, Frankrike, Luxemburg, Slovenien och Tjeckien har partnerskapslagar med mer begränsad juridisk effekt. Nederländernas partnerskapslag och några till är öppen för både samkönade och olikkönade par. Spanien, Belgien, Nederländerna, Sydafrika och Kanada har istället för registrerade partnerskap valt att helt öppna upp äktenskapslagen för samkönade par. 2009 blev det möjligt även i Sverige.